Morgan Alling, Kriget är slut
Barnets utbildning ska enligt barnkonventionen utveckla respekt och förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv. Detta kan kännas som ett delat ansvar mellan skola och hem men vad händer med de som inte får detta hemifrån. Hur möter vi upp i skolan? Kan skolan kompensera för barns olika bakgrund? Vägledningen i skolan blir extra viktig för elever som saknar förutsättningar hemifrån likt det Morgan beskriver i sin bok, Kriget är slut, att han saknade och att han hade en trasslig hemmiljö. Skolan brukar ofta använda barnets bakgrund som förklaring till barnets beteende. I Salamancadeklarationen står det att de skolor som har en integrerad inriktning, effektivt bekämpar diskriminerande attityder och åstadkommer en skolundervisning för alla. Skolan ska ta emot alla barn oavsett individuella skillnader eller svårigheter.
I filmen om Indien berättas att skolor presterar väldigt olika pga av tex. ekonomiska förutsättningar. I Indien men även i Sverige påverkas möjligheterna till att anställa kompetent personal och att ha rätt antal resurser per elev av ekonomin. Detta skapar ett ojämlikt samhälle och en icke jämlik skola. Det har betydelse vart du bor och vilken sociokulturell bakgrund du har.
Alling nämner i sin bok att han hade många skolbyten och fick olika bemötanden på olika skolor. I en skola står hans bänk i korridoren. Detta sker tyvärr fortfarande. Barn som inte följer normen i klassrummet upplevs som stökiga och störande och plockas ut. Detta trots att det strider mot lagar, deklarationer och konventioner. Ofta hör vi “pappan var likadan” “storebror var också bråkig” “elever från den stadsdelen ligger ofta efter” Vi har alltså redan satt normen för vissa elever. Med rätt resurser kanske hans och andras behov tillgodosetts annorlunda.
Hur skulle du bemöta en elev med en trasslig bakgrund?

